Binnikemasken (Diphyllobothrium latum) är en parasit som oftast kommer in i människokroppen via dåligt tillredd insjöfisk. Den kan leva upp till tjugo år i tarmen och bli till och med tio meter. I den här bloggartikeln berättar vår guide Linda om masken i folkmedicin.

I ett nummer av Duodecim 2012 kallas binnikemasken vår utrotningshotade nationalparasit. Den var tidigare vanlig i Finland, men idag är den sällsynt. I början av 2000-talet konstaterades det färre än femtio fall – under 1960-talet kunde den finnas hos 5–10 % av befolkningen. Binnikemasken har alltså gått från en ofta förekommande del av livet till något främmande.

Föreställningar och folkmedicin

Innan man visste hur binnikemasken kom in i kroppen sökte man förklaringar på maskens ursprung. Det föreslogs att masken alltid funnits i människor som en del av syndastraffet. Andra förklaringar var att man kunde få den av att bli skrämd, genom häxeri och det onda ögat eller att masken var ärftlig bland sämre släkter. Senare börjar det finnas tankar om att man kan få masken genom dålig mat och dryck.

Symptom kopplade till binnikemasken kunde vara undernäring, anemi, magont, aptitlöshet, hjärtproblem och trötthet. Många av symptomen beror på bristen av B12-vitamin som masken orsakar. Trots de uppenbara hälsoproblemen fanns det sådana som upplevde att masken var en del av kroppen, att den hjälpte med matsmältningen och höll magen i skick.

Medel mot masken

Källor:

• Mervi Naakka-Korhonen: Vaivasta taudiksi- Lapamatoon liittyvä kansanparannus erityisesti pohjoiskarjalaisen aineiston valossa, 1997
• Seppo Meri: Lapamato-uhanalainen kansallisparasiittimme?, 2012